Hej igen!

Nu sitter jag med världens underbaraste ängel i famnen, och bara tittar på henne;

O då ser jag!

att det inte finns ett enda fel på henne! Hon är så underbart söt o vacker att man bara vill börja gråta...

Ja inser sakta men säkert att det är mitt barn! Mitt kött o blod.. Att nåt så litet kan vara så underbart.
Men hon hade inte varit så underbar om inte pappan fanns med i bilden utan honom så hade denna lilla saga inte funnits..

Lilla Miranda! Underbaraste på denna jord..

det är svårt att förstå att hon legat i min mage... den lilla krabaten...

nu ska jag fortsätta beundra denna skönhet...

puss puss
None

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback